Det var dags att börja på ett nytt kapitel och fortsätta berättelsen i livets bok. Att fortsätta skriva historien som jag under den senaste tiden väntat på att få inspiration till.
De senaste veckorna har minst sagt varit turbulenta och väldigt kaotiska. Många förändringar har skett och ett flertal händelser har skakat om min värld och fått tårar likväl som skratt att synas, höras och finnas i min vardag. Kanske blir det så när man är mitt i stormens öga, precis innan vinden lagt sig och allt blir tyst och stilla. Att åskans dån tränger innanför huden och får den kalla kåren att klättra längs ryggraden och rädslan att bli allt mer påtaglig. Kanske blir det så när man är på väg bort från det gamla - att paniken kommer och får frustrationen att växa. Ovissheten blir en plåga. En outhärdig tortyr som man inte kan hantera? Fast det konstiga är att när det väl är över, kryper sig lättnaden och harmonin på. Fyller kroppen med lugn och glädje. En konstig tillfredställelse som på något sätt är melankolisk och glädjefylld på samma gång.
Jag önskar att jag kunde förklara känslan inombords. Den där pirrande och kittlande känslan som rör sig inuti min kropp. En slags iver, nyfikenhet och äventylighet för vad som kommer att hända härnäst. Jag kan inte säga annat än att jag märker av min egen förändring... Att jag ännu en gång har förändrats och att mitt liv är mitt i ett skifte. De neutrala färgerna blir allt mer skimrande och klara, stundtals nästan självlysande och bländande. För varje sekund blir mina hjärtslag allt starkare, mer högljudda. De olösta gåtorna får sina svar och bördan blir allt mindre. Ångesten allt mer avlägsen.
Igår fattade jag beslutet att ansöka till FIDI efter min master och plugga tre år nere i Italien. Somliga tycker att jag är helt galen som vill vara kvar i den akademiska världen, medan andra har reagerat tvärtom. Men jag vet att jag kommer ångra mig ifall jag inte gör det. Att ta en vidare utbildning som Inredningsarkitekt på internationell nivå är inget jag tänker försumma eller prioritera bort. Däremot vet jag att det kommer att krävas mycket förberedelser. Många saker som måste klaffa, mycket som måste gå i lås. Mycket kämpande. Men det är så värt det. Varenda svettdroppe och varenda tår. Drömmar är värda att uppfyllas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar