Two days left

De senaste tio veckorna har varit helt fantastiska. Att få isolera sig i sin egen bubbla och bara vara, växa, utvecklas, frodas och lära sig. Det har absolut varit en struggle på många sätt och vis. Jag har dragits åt så många olika håll. Mina tankar har växlat mellan "De blå ögonen med ett spektrum av nyanser" som var en del av min höst, till framtiden och vad som händer efter augusti. Vad jag ska göra och hur jag ska gå vidare med mitt liv. Det har funnits stunder då jag undrat vilket ben jag står på, vart jag är på väg och vad jag kan och vad jag vill. Andra stunder har jag njutit av det vackra stads- och naturlandskapet. Haft fantastiska stunder med mina vänner här och mött folk som kom att betyda mycket. Det har varit ett privilegium att få upptäcka Oslo så här, utan att arbeta med annat än min uppsats. Utan att ha lektion att gå till och utan några av mina nära vänner i närheten. Det kanske låter konstigt att säga att jag har älskat att vara själv, men det har jag. Det har varit en befrielse att få vara själv och utvecklas på egen hand och bara vara. Förra veckan kände jag mig inte alls färdig med Oslo. Det finns så mycket kvar att uppleva, men jag vet att jag behöver komma tillbaka till Verkligheten lite. För Oslo är och har på många sätt varit som en dröm. Mina besök under hösten kan fortfarande få mig att skatta gott och även min vinter och början av våren här. Det har varit helt sagolikt på många sätt.

Variationen att ständigt känna olika känslor, uppleva olika händelser och situationer får en att inse hur det känns att verkligen leva. För leva är att känna, att våga och utmana sig själv. För mig är det just det som gör livet en saga och helt perfekt. Att vara med om och känna olika saker, men att stå upp för sig själv och sina värderingar när det behövs. Vara öppensinnad i andra. Men man ska aldrig glömma bort sig själv och vara medveten om sina egna behov, sina dåliga och goda egenskaper. Det finns en mening med allt så är det bara. Man måste bara acceptera vissa saker och omge sig med människor och med saker som respekterar det och låter en vara just den. För några dagar sedan satt jag och M.B och pratade om personligheterstyper och hur man är. Hans syn av mig skiljer sig marknat från min egen och vad mina vänner hemifrån ser, vilket förvisso fick mig att skratta lite. Oslo har antagligen visat mig och förstärkt mina bästa sidor även om de bara att en del av personligheten. Men det är inte helt jag och det här livet. Hur mycket jag än älskar lugnet, fridfullheten och det rofyllda så går det inte i längden. För pulsen, råheten, tempot och det intensiva är allt för viktigt. Att fara och flänga, vara på tusen platser samtidigt, att utmanas, förföra och förföras kommer alltid vara ett behov. Lugnet och stillheten har varit nödvändigt, men att alltid ha det så här? Nej... Hehe. Nej... Det går inte! Därför känns det på något konstigt vänster rätt bra att lämna Oslo nu. Nu väntar intensiva veckor, med fullspäckat schema och tillbaka till min verkligheten. Så om två dagar är det dag att bege sig vidare och att se vad som väntar härnäst. Det är dags att resa lite igen! 

Första stoppet blir Sverige i några dagar, för lite pendlande mellan Studenstaden och mitt föräldrahem.

Andra stoppet som blir precis om en vecka är Italien, Rom för att vara exakt, tillsammans med M.S. Vi ska hälsa på älskade A.C. Det ska bli riktigt härligt att sätta sig på planet igen, åka till Rom och vara i goda vänners sällskap, sitta med ett glas vin på en piazza och vandra runt i Roms gränsen - få lite sol och värme. Det kanske är fel att säga att jag saknat Rom, men jag längtar tillbaka. Nu är det trots allt 5 månader sedan jag var i Rom men det är en härlig stad. 

Tredje stoppet blir Barcelona med min "kombo", i mitten på maj. Det ska bli härligt att få lite kvalitetstid med K. Det var länge sedan vi verkligen hade tid att umgås. Så det blir Sangria, lyxhotell, konst och shopping. 

Jag ser fram emot det!