Det var som en tung sten släppte från mitt bröst när jag skrev sista raderna i det där kapitet i den blå boken, som gnagt och bitit i mina nerver under de senaste fyra månaderna. Inom mig var det någonting som inte hade velat acceptera beslutet. Att känna den där känslan av att de sista raderna inte var skrivna utan istället lagts på paus. Innerst inne visste jag svaret som jag hade väntat på, men av någon anledning var det viktigt för mig att höra det och att veta att det jag tänkt och trott var sant. Jag behövde veta att min självinsikt och intution fortfarande vägledde mig och hade en känsla för hur personerna i min omgivning agerade och tänkte. Något som jag har insett och förstått under den senaste tiden, och till och med fått bekräftat under mina långa samtal med älskade Ch. är att relationer är så individuella. Varje människa är en egen individ som har egna skäl, erfarenheter och principer som gör att de agerar och är på ett visst sätt i olika konstalationer. Att rådge andra i en relation, eller att ägna tid åt att analysera varför andra kan tänkas agera på ett visst sätt eller vad som får dem att fatta vissa beslut, är bara dumt. Det är inte bara att spilla tid, utan också ett sätt att både förstöra för sig själv och för andra. För i relationer finns det inte mycket rätt och fel. Det finns riktlinjer, men inga egentliga svar. Därför är det viktigt att gå på intutionen, att tro på sig själv och de man känner och att alltid i alla lägen kommunicera och inte hålla känslorna inne. Det är aldrig farligt att känna eller att älska. Det är en erfarenhet som tar oss vidare, och älska kan man göra på olika sätt. Det behöver inte handla om parrelationer, en tvåsamhet som idag är förknippat med kärlek i första hand. Kärlek är så mycket mer och det är ett stort och vidgat begrepp. Man älskar på olika sätt beroende på vem man är, och råden man ger andra kan många gånger göra större skada än vad de gör nytta. Därför ska man vara försiktig med det. För de enda som har svaren är de inblandade och det är där man ska och bör leta i första hand.
Detta är dagens slutsats på det kapitlet som avslutades idag, och nu kan den blå boken läggas i arkivet bland minnen och fantastiska stunder. Där de blå ögonen med ett spektrum av nyanser, kan stilla falla till söms och få den inre friden som den länge suktat efter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar