Att växa som människa och utvecklas kan stundtals vara bland det jobbigaste perioderna i livet. Det är en ständig kamp, där man dras mellan sina känslor, omgivningen och sig själv. Man stöter på många gupp, skär sig på grener, buskar och ramlar över hala rötter. Stundtals får man till och med sitta ner och tänka, reflektera och se över det som hänt, det man varit med om och vilka situationer man har satt sig i. Vad de har gett och vad de skadat.
Enda sedan jag kom hem från Björnrike har jag stått på klippkanten mellan det gamla och nya. Jag har känt en ångest över den ovissa framtiden. Att jag inte kan åka tillbaka till Studentstaden utan att komma in i destruktiva mönster och praktiskt taget döma mig själv till undergång. Jag kan inte heller blunda för det faktum att jag måste ha ett öppet sinne. Att jag är inne i en känslomässig kris och att det finns mycket att reda ut... Jag har gått tillbaka till hösten som både var den värsta och den bästa i hela mitt liv. Min sommar som absolut var dramatisk. Det har behövt att bearbetas och det har varit jobbigt. Svårt... Och Frustrerande. IBland känns hela mitt liv som en lögn där min omgivning ljuger för mig och jag för mig själv. Kanske är det så - kanske är det inte så. Inombors finns det så mycket känslor som jag inte riktigt kan beskriva, hantera eller förstå. Känslor som jag vill bli av med. Händelser jag bara vill släppa men inte kan.. Men det är väl detta som är att växa... Att förlora kontrollen över något man egentligen inte har kontroll över. Stundtals vet jag knappt in eller ut och utmattningen dödar mig nästan. Men jag vet också att allt detta - allt ifrågasättande, alla känslor, all frustration och ständiga förvirring är en viktig del i processen och utvecklingen. Det viktiga är att inte vara rädd för det utan istället möta det, ta upp kampen och försöka förändra. Låta tårarna komma och rinna, skriken höras, skratten sprudla och energin ta slut. För den processen är en del av att växa och utvecklas. Att förlora den styrda kontrollen är att ta tillbaka kontrollen över livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar