En ovärdelig Gåva

Att lämna Oslo för några dagar var till en början hjärtslitande. För varje mil vi närmade oss Studenstaden växte sig ett litet hål större inombords. Vad hade jag att hämta hemma, mer än en roll jag inte länge kunde spela? Men syftet med att åka till Sverige var inte att komma hem till Studentstaden, utan det var bara en mellanlandning innan jag skulle bege mig ännu längre norr ut. 

Efter 38 timmar i Studentstaden, var det dags att bege sig till Härjedalen. Att njuta att fjälluften och bara få komma ut i den vackra natueren igen, vars dalar var täckts med ett tjockt lager av vita snöflingor och längs vägarna hade bildat stora drivor och smyckat bergstopparna med sin gnistrande yta. 

Under de senaste veckorna, där jag privilegierat nog har fått vistas på en berikande plats, känt att varje dag var en värdefull gåva, fått ägna mig med att forska om ett ämne jag brinner för och leva livet på mitt sätt har jag börjat njuta av ögonblicket. Att känns roen i att inte tänka framåt och istället se resan på väg mot mina mål som en stor del av vinsten. Att njuta av allt som händer på vägen dit och älska varje dag för vad den är - en ovärdelig gåva som aldrig kan betalas med alla världens pengar.