Climbing

Att det inte fanns någon återvändo, hade jag förstått för länge sedan. Det val jag gjort hade haft sina konsekvenser och nu märkte jag av dess efterverkningar. Mitt skrivbord hade under mina sex veckor hemma i Studentstaden överbelamrats med besked och svar som jag inte hade räknat med. Svar och besked som visade vad som hade medföljt i beslutet jag tagit. Bland annat fanns det en lång beskrivning som förklarade att mitt s k "dubbelliv" skulle fortsätta. Det skulle fyllas med fler hemligheter som var viktiga att bevara. Hemligheter som gav möjligheter och en ingång, men som också krävde mycket ansvar och tillit till mig själv och den personliga utveckling som jag genomgått under de senaste månaderna. En press som jag till viss del hade svårt att ta till mig just nu, även om jag visste att jag var tvungen. Det fanns också en tjock bok fylld med anteckningar, synpunkter och förslag kring min masteruppsats, fylld med mina tankar och fascination kring den norska inredningsdesignen och Oslo. Hur de norska designernas kärlek till naturen och sitt kulturarv hade berört mig, stod detaljerat skrivet. Här fanns även de milslånga mejlen till min handledare om min fascination kring denna växande designkultur och de intryck från mina vistelser i den norska huvudstaden och mina timmar på AHOs bibliotek hade gett mig.
Min förtjusning hade på något sätt lyckats smitta av sig och väckt en nyfikenhet hos andra. Den ovetskap som just nu fanns kring den norska inredningsdesignen, som fick en att sukta efter mer, hade fått en önskan att frodas om mer information kring ämnet om min hälsa tillät. Till en början blev jag ställd av förslaget och såg mer hinder än möjligheter. Det skulle kräva mycket av mig, både tid och planerande. Omstrukturering och bearbetning. Första halvan av höstterminen hade ju redan passerat - skulle jag ens hinna? Tog jag förslaget skulle min Oslo-vistelse förlängas och mina nuvarande småbesök skulle bli till en längre resa. Fanns det ens så mycket material?
När fröet planterats i mitt huvud och sakta började gro var förslaget fastnitat i mina tankar. Det skulle ge mig många möjligheter att utvecklas, att få ny kunskap inom ett ämne som fascinerat mig under hösten. Det fanns någonting lockande över det hela. En nyfikenhet och iver som fick det att krypa i fingrarna. Jag visste att det skulle bli en fantastisk erfarenhet - något som jag skulle kunna få ut mycket av. Så varför inte? tänkte jag sedan. Vad fanns det egentligen som stoppade mig? Absolut ingenting.
Trots att jag innerst inne redan hade bestämt mig från det ögonblicket som fröet börjat gro, lämnade jag först beskedet sista dagarna i november då jag kommit tillbaka till Århus efter en ljuvlig kulturweekend i Venedig. För det var någonting inom mig som sa att det var det här jag skulle göra - tillbringa våren i Oslo.