En känsla



Tagen av Anna Gerdås

 Ännu ett steg framåt, och jag känner förändringens vind, hur den nu blåser mot mig. Aldrig tidigare har den varit så påtaglig. Så nära... Men nu, kan jag känna den. Man har tagit ännu ett steg ut i livet, bort från säkerheten och det trygga man hade som barn. Det är nu dags att stå på egna ben, göra sina egna val och ta hand om sig själv, utan en hjälpande hand som kan dämpa fallet ifall man råkar falla.
Man känner hur rädslan biter i kroppen, medan man står vid klippan och tittar ner för branten som försvinner ner i det mörka vattnet. Ska man våga ta steget? Hoppa? Se vad som händer?

Igår lämnade jag in valen inför nästa termin, och om drygt ett och ett halvt år är jag examinerad. Det är ett tag kvar, men tiden går fort. Den här månaden har bara svept förbi, utan att man knappt hunnit reagera på dagarna, på tiden och på alla upplevelser.


Man har brinnande passioner som väntar på att få sin blomstrings akt. Rader, ord och meningar som jag har ändrat i närmare fem år. De väntar på att få leva sitt eget liv. Få sin dom, om de duger eller inte. Men rädslan finns där. Boken känns inte helt klar än, och jag har svårt att släppa den ifrån mig. Rädsla... Hur många situationer är det inte då man känner rädsla?
Skrivandet... En stor del av mitt liv. Det som får mitt hjärta att slå extra starkt? Det som också får mina tankar att hållas i schack. Musiken? Det som ger mina lungor extra syre? Det som stillar mig och skapar lugn i kroppen.