SLE

Det är ett ständigt snurrande på min kompass. Från väst till öst - norr till söder. Både i mitt liv och min geografiska plats. Ännu en gång är min SLE tillbaka och av något en anledning är jag inte förvånad. Till viss del känns mitt hjärta krossat av det, samtidigt som det är som det är. En svår situation som jag kommer få leva med för resten av mitt liv. Måndagen och tisdagen tillbringade jag på akademiska och i telefon med mina olika läkare. Just nu är det på tal om att jag ska göra cellgiftsbehandlingen Mabthera igen. Jag äter ju dagligen cellgifter, men Mabthera är en starkare kur som jag gjort tidigare. Jag minna sist jag gjorde den. Det var en obehaglig period, fylld med illamående och fysisk nedsatthet. Jag minns orkeslösheten och utmattningen. Återhämtningsperioden på flera månader. Jag hoppas inte är biverkningarna blir lika stora den här gången. Samtidigt att det bästa alternativet. Det man aldrig ska glömma är att uppskatta livet. Att leva det och älska det för varje sekund. Man vet aldrig vad som händer. Hur det blir eller hur det kommer sluta. Jag har levt med min SLE i över sex år. Det har gjort mig till en bättre och ödmjukare människa. En livsnjutare och en äventyrare. Det är en svår sjukdom som ter sig på olika sätt. För mig är organen mest drabbade. Ständigt inflammerade och påverkade. Men det är en del av livet och det gäller alltid att göra det bästa av situationen.