Bland höstens färgskalor

Medan hösten seglade in över Jylland och färgade löven i färggranna nyanser av rött, orange och gult kände jag hur energin sakta kom tillbaka till mig. Det var svårt att inte låta det sprudlande skattade höras medan jag vandrade längs Århus gator och jag njöt av solens varma strålar under mina långa promenader. Framför mig låg alla möjligheter och nu var det ingenting som stoppade mig längre. Alla röster hade tystnat i mitt huvud och mina ögon såg de klaraste färgerna, de skarpaste konturerna och alla nyanserna mittemellan. Det var svårt att inte finna inspiration i omgivningen och vara lycklig över att höra mitt hjärta slå igen. Inte bara det att hösten faktiskt är en helt fantastisk årstid utan nyfikenheten och ivern att upptäcka vad de kommande månaderna hade att erbjuda gjorde mig hungrig och törstig på tiden. Efter att ha tillbringat 48 timmar i Oslo, vars vackra stad och härliga atmosfär hade förfört mig, kände jag mig redo att suga in fler intryck och fortsätta utvecklas. Den norska huvudstaden hade gett mig ett litet, men utsökt smakprov på den norska designen som blev en stor inspirationskälla till min mastersuppsats. Oslo som just nu är i någon slags utvecklingsprocess, gjorde mig nyfiken på vart staden var på väg. Det låg en spänning i luften som fick allting att behagligt vibrera och fylla omgivningen med energi och kraft. Den norska luften fyllde mina lungor med nytt syre så att mina andetag blev behagliga och rytmiska. Den hade skapat en nyfikenhet som fortsatte gro inom mig efter att jag lämnade staden och fick små fjärilar att flaxa i min mage och kittla mig inifrån. Hösten skulle inte bli likt de andra, då jag satt ihop kurad i gosiga kläder och raggsockor i min soffa på Rackarberget med en stor kopp te mellan händerna, omsvept i en filt och levande ljus omkring mig. Den här hösten skulle bli annorlunda men minst lika underbar. Fylld med ständigt sökande efter ny kunskap, personligt utvecklande och byggande av nya grunder. Jag såg fram emot det. Att få nörda ner mig i design och arkitektur och dessutom hålla på med grafisk design, kommunikation och marknadsföring. Kombinationen var ultimat och precis som jag ville ha det. Praktisk och teoretiskt på samma gång. För första gången på väldigt länge kände jag att jag var precis på den platsen där jag skulle vara. I början av en lärorik period, där karriären och självutvecklandet stod i fokus. Allting kändes så rätt på något konstigt sätt. Och den känslan var riktigt underbar - fantastisk på ett sätt som jag inte ens kan beskriva. Medan hösten gjorde sin stora entré njöt jag av vad livet hade att erbjuda både vad det gällde inspiration och möjligheter. Nya dörrar hade öppnats och fått tyngden över axlarna att sakta försvinna och klumpen i magen att börja luckras upp. Varje dag kändes som en fantastisk gåva – att varje vaken minut var ett speciellt ögonblick som man skulle njuta av och ta vara på. Kanske var det faktumet att jag fortfarande var sjukdomssjuk som ännu en gång fått mig att inse hur viktigt det var att leva för stunden, kanske var det de fantastiska mötena under sensommaren och hösten som inspirerat mig eller bara det faktum att jag äntligen kommit bort från den brännmärkta platsen och fått börja om på nytt. Oavsett vad insåg jag hur viktigt det var att ta vara på chanserna och älska livet till fullo. Att alltid försöka tänka positivt och se möjligheter och lösningar istället för stängda dörrar. Varje dag har någonting att visa och lära så länge man har ett öppet sinne och låter huvudet vridas åt alla håll och kanter. Så länge man vågar söka efter det som kanske inte är självklart utan istället gnistrar i skuggan.