En lördag i hjärtat av Århus!

Att välja livet.

Det var skönt att komma bort från Sverige ett tag. Att släppa allt där hemma och bara få börja om på riktigt. Som vanligt kom det i rätt tidpunkt och ibland kan jag inte sluta tro på ödet och att ta vara på de möjligheter som ges och nyttja dem till fullo. Att våga ta chansen, hoppa över stupet och låta sig själv njuta av luften som finns mellan vingarna. För några dagar sedan läste jag ett citat som praktiskt taget innebar att, för att kunna visa den bästa sidan av sig själv är det viktigt att ta hand om sig själv på bästa sätt. Att följa sitt hjärta och njuta av stunden. Inte bara tänka framåt på allt man vill göra, utan också verkställa dessa idéer och våga satsa. Oavsett vad ens drömmar än må vara, stora som små. Vill man nå dit så ska man inte vara rädd för att försöka.
Just nu sitter jag i mitt rum i hjärtat av Århus, med en rykande kopp te bredvid mig och med fullmånen som  lyser upp mitt ansikte. Det är rofyllt att sitta här och under de senaste trettio minuterna har de senaste två veckorna spelats upp i mitt huvud. Två helt fantastiska veckor som både varit händelserika, men de har också lärt mig så mycket om mig själv, om livet och om andra.
Efter två veckor fyllda med nya intryck, nya känslor och nya upplevelser börjar jag sakta men säkert landa, finna den stabila punkten inombords och skapa mig ny mark att stå på. Att få möjligheten att formas utan någon påverkan av ens tidigare vardag är få förunnat, men åh så skönt. Som aldrig förr brinner jag för mina intressen och jag är motiverad att lägga ner tid på det gedigna arbete som väntar under hösten. Nu börjar alla besked sakta rulla in, klartecken och godkännande, uppgifter och konkreta fall. Leendet och skrattet som varit sällsynt under de senaste månaderna börjar bli en del av min vardag och det är bara att njuta och se till att skapa möjligheterna, se chanserna och göra någonting av dem. Man är sin egen konstnär och upplevelserna ens färgpalett - det handlar bara om att göra något kreativt och inspirerande av det man har att arbeta med.

Överbevisad!

Efter att ha suttit på ett plan på Arlanda i två timmar utan att lyfta,  var jag både trött och irriterad. Inte bara det att jag faktiskt hade varit tvungen att gå upp omänskligt tidigt, för att hinna checka in mitt alldeles för tunga bagage i tid, innan de skulle stänga av hela Arlanda för att stadsbesöket från USA skulle lämna Stockholm. Utan de skulle dessutom stänga flygplatsen precis när vi skulle köra ut från gaten och bege oss till den norska huvudstaden. Det var bara tur att jag valt att ta det tidigare planet minns jag att jag tänkte, när jag stilla svor för mig själv, där jag satt bredvid två män i kostym som verkade väldigt stressade över att inte hinna med sitt föredrag. När vi slutligen en och en halv timme senare fick lämna Arlanda, kändes det skönt att ytterligare en timme senare kliva av planet på Gardemoen. Medan jag gick längs passagen ner mot bagageutlämningen, kunde jag inte låta bli att tänka på att det faktiskt var mitt första besök i den norska huvudstaden. Förvisso hade jag varit på deras Centralstation tidigare, men jag hade aldrig riktigt haft tid att utforska staden. Mina förväntningar var inte särskilt höga. Även om jag kände mig öppensinnad hade jag inga som helst tankar på att staden skulle ta mig med storm, förföra mig och få mig att känna den där varma känslan i kroppen som jag gjorde när jag anlände på engelsk mark. Jag var ju faktiskt kvar i norden, tänkte jag. Dessutom säger alla att Oslo är dyrt, förvisso mysigt men inte särskilt speciellt. Vad andra sa, brydde jag mig inte så mycket om, däremot hade jag ett mål med min resa.. Det fanns faktiskt en anlening till varför jag var där - att göra research till två projekt, varav ett var knutet till mina studier. Det fanns ett mål med min resa, vilket gjorde det enklare för mig att veta  hur jag skulle orientera mig även om jag alltid tyckt om att flanera planlöst i städer. Detta var ingen stad som jag hade för avsikt att upptäcka, utan en stad som skulle vara en undersökningsplats.
När jag anlände till lägenheten i Majorstuen, som jag skulle bo i de kommande dagarna, var klockan alldeles för mycket. Jag hade kommit två timmar senare än planerat, vilket praktiskt taget raserade min planering för dagen. Istället var det bara att arbeta på det jag redan hade på datorn, äta och ta en lång promenad för att få lite frisk luft, efter att ha suttit på flygplanet i flera timmar. Efter att ha duschat, arbetat lite bestämde jag mig för att ta den där promenaden och orientera mig i området och börja vandra ner mot innerstan. Jag visste att jag bodde inom gångavstånd från huvudgatorna, så varför inte utnyttja det, tänkte jag när jag drog på mig jackan. Medan jag vandrade runt i området, strövade sakta med blicken vandrande från sida till sida på gatorna, insåg jag hur vackert det var. Runt om fanns mysiga restauranger, designbutiker, små te-butiker grönskande träd som bildade alléer längs gatorna. Luften var inte heller så fylld av avgaser, utan det gick att andas och känna att något slags syre kom in genom lungorna. Medan jag gick längs slottsparken denna eftermiddag, såg hur solen försökte tränga sig igenom molntäckets och finna små luckor där strålarna kunde sippra igenom, smög sig det där speciella leendet fram på mina läppar. Leendet som jag ofta får när jag verkligen tycker om en plats. Ett leende som få städer ger mig. Kanske var det blandningen av dofterna, mixen mellan grönska och stad som fick det att synas på mitt ansikte. Kanske var det solljuset som trängde sig igenom molnmassan. Jag vet faktiskt inte. Men det fanns någonting som jag omedvetet gillade. Något som gjorde att det nästan blev kärlek vid första ögonkastet och som fick mig att känna att jag ville veta mer. Designen blomstrade i staden, lika mycket som de grönskande träden och en harmonisk stämning som jag ytterst sällan mött i städer. Under de kommande dagarna fick jag ett litet smakprov på staden. En smak med fler ingredienser än jag hade kunnat ana - fler lager som jag ville veta mer om.
När jag på lördagen satte mig på ett kafé för att äta frukost och skriva lite dagbok, var jag väldigt tacksam för att ha åkt hit ensam. Att jag utan någon påverkan av någon annan hade fått göra det jag egentligen inte skulle - börja upptäcka den norska huvudstaden. Jag var glad över att möjligheten hade getts - att få låta mig bekanta mig med platsen själv och få egna personliga intryck. Se den med egna ögon utan någon färgning från någon annan. För jag hade blivit överbevisad - jag hade blivit förförd. Något jag aldrig någonsin trodde att denna nordiska stad skulle kunna göra. Att Oslo dessutom var ett ultimat studieobjekt för min uppsats var bara en bonus - tillsammans med så mycket annat. För medan jag satt där och tittade ut på staden som nu började vakna till liv, var jag fast besluten om att återvända - fast jag var fast besluten att ta reda på mer kring det jag ville veta. Det som jag ville upptäcka.

Det här är mitt liv!

Att sätta sig på planet den 19 augusti var precis vad jag behövde. Lättnaden över att lämna allt var obeskrivlig och till en början var det som att allting bara släppte från mina axlar. Trots att mina ben fortfarande var skakiga under min vistelse i Barcelona, kunde jag ändå känna att mina steg blev allt stadigare för varje dag som gick. Att den senaste månaden började sjunka in och att jag på något sätt faktiskt förstod vad som hänt.

[Det kan gå dagar utan samtal, vanan att säga nej har suttit kvar

Jag kan drömma om att träffa nya vänner, för att jag inte har tagit hand om de jag har. 

Jag vet att jag kan fastna i en feber, du har kallat det hänsynslös och kall. 

Där allting som jag inte borde säga, blir sagt i alla fall... ] 
Melissa Horn

Barcelona är en fantastisk stad. Det var varmt, nästan lite för varmt vissa dagar men att upptäcka en ny plats är alltid spännande. Få nya intryck och nya känslor som sprudlar runt i kroppen och på något sätt får ett pirr att växa sig starkare i kroppen. Däremot är det ingen stad som jag skulle bo i, dock en härlig semesterort om man behöver några dagar bort från allt. När jag på torsdagsnatten anlände till mitt älskade London, släppte allt från mina axlar. Känslan av att på något sätt komma hem igen och att känna en varm sval luft som bara uppstår efter en riktig sommrskur var underbart. Fredagsmorgonen tillbringade jag på The Woseleys för en utsökt frukost, sedan museum på dagen innan jag åkte tillbaka till M.R för middag, tårta, vin och film. I och med att jag fyllt år dagen innan så blev det lite firande på något sätt. Dagen därpå åkte vi till Greenwich där jag faktiskt aldrig varit och vandrade runt i regnet. Trots det dåliga vädret var det en underbar dag, som avslutades med vin.

[...Jag såg dig sitta bland publiken, du hade hamnat i stolen bredvid hans. 

När jag hade min bästa stund i livet, kände du att du inte fanns. 

Om du skulle bli kär i någon annan, skulle jag låta dig gå.. 

För på något sätt som jag inte kan förklara, så skulle jag förstå...]
Melissa Horn

När jag kom hem fick jag nya sjukdomsbesked som kanske inte var särskilt roliga. Dock inte så allvarliga som de befarade, men jag hann knappt komma hem till mina föräldrar förrän jag var tvungen att ge mig upp till Uppsala för nya undersökningar. 18 timmar blev det på det småländska höglandet innan jag tog bilen upp och drog mig upp till Studentstaden. Det positiva var att det var så skönt att träffa A.C igen och tillbringa min lediga tid med henne innan jag på onsdagen fick åka tillbaka till Höglandet igen. Däremot blev det inte så mycket återhämtnade som jag trodde utan mest plugg och jobb under helgen.
Just nu sitter jag på tåget på väg upp för Studentstaden för att packa om alla väskor och på torsdag dra mig vidare, först för några dagar i Oslo och därefter är det dags för Århus fram till december. Någonstans där under hösten ska jag försöka hinna med Berlin, London, Venedig, Rom och självklart Köpenhamn också. Mycket resande, många möten, träning, matlagning, kultur och massa jobb. Precis som jag vill ha det. Att få sätta mina studiekunskaper och min egen kompetens på prov känns så underbart. Det blir lite ett test för att se exakt vad jag ligger rent kompetensmässigt vad det gäller min egen disciplin och de jobb jag suktar efter.

De kommande dagarna kommer vara hektiska, intensiva och fullbokade. Hur jag ska hinna med allt vet jag inte. Men det får lösa sig på något sätt. Deadlines, möten, sociala träffar, läkarbesök, tja. Lite av varje om man säger så.

[Jag har aldrig haft lust att lämna ut dig,

du får se det som en liten del av allt jag är.

Och snälla be mig aldrig välja, för då väljer jag det här..]

Melissa Horn

Ska jag vara ärlig är jag glad över att jag inte har särskilt många dagar kvar i Sverige för det här året. Jag tror att jag behöver komma bort ett tag för att verkligen känna att jag står på stadiga ben igen, efter den skakiga sommaren som har varit som en stor bergochdal-bana. Ska man söka ny mark ska man göra det ordentligt och nu får jag möjlighet till det. En chans som man verkligen ska ta tillvara på och använda väl.
Någonting som jag verkligen har insett, på riktigt. Inte bara tänkt utan även känt långt in i hjärtat, det är att alltid ta lärdom av allt man är med om. Att inte älta det negativa utan istället ta med sig det man fick ut av den erfarenheten och omvandla det till något positivt. Att fortsätta älska sig själv och det livet man lever och gör man inte det, få får man se till att man formar det så att man kan älska det. Att stå på sig för det man tycker, känner och tänker. Man ska aldrig be om ursäkt för de val man gör, så länge man är nöjd med dem. Man ska aldrig be om ursäkt för ett liv man trivs med och vill ha. För det är endast en själv som ska leva med konsekvenserna...

[Det här är mitt liv, det här är mitt jobb.

Det här är min tid och mina val som jag har valt dem.

Du behöver inte förstå, men det här är sättet jag gör det på.

Det är upp till dig om du vill vara med mig.] 

Melissa Horn