Det var en tre timmars tågresa som väntade. Tre timmar då min hjärna skulle gå igenom varenda minut av den senaste veckan. Alla känslor, beröring och tankar som väckts, känts och kretsat. För första gången på länge kunde jag beskriva veckan som en blandning mellan himmel och helvete.. Hur jag från att ha känt mig levande och vaken i nästa stund känt förvirring och utmattning. Jag visste att det var en viktig fas som jag behövde gå igenom för att kunna fortsätta. För att kunna ta nästa kliv i rätt riktning.
Inom loppet av en vecka hade jag drivits in i en virvelvind så stark att jag bara efter några sekunder hade blivit yr och i nästa ögonblick känt mig illamående och den bittra smaken i munnen. Samtidigt som det funnits en längtan efter mer livsnjutning och en strävan efter att lyssna till sitt hjärta, kunde jag inte låta bli att tortera mig själv. Trots varningsklockornas gälla skri i mitt huvud, ett ljud som nästan var öronbedövande hade jag svårt att lyssna till dess ljud. Det fanns ett begär att käna hur hans läppar pressades mot mina. Hur hans händer kramade kring min kropp och drog mig tätt intill sig. Det var tanken av att jag inte borde - att det var förbjudet som fick mig att sukta. Vetskapen om att det inte fick hända av principiella skäl.
Även om jag mot alla odds lyckades stå emot frestelsen den här gången - visste jag att detta inte var slutet. Det skulle antagligen hända och det skulle stå oss båda dyrt. Både socialt och emotionellt... Så snart jag insett det sköt jag bort tanken. Jag visste knappt själv vad jag ville eller vad mina avsikter var. Kluvenheten drev mig till vansinne och mitt inte förträngde det automatiskt.
Det var ett senare problem, manade jag mig själv. För just nu förde tåget mig bort från mitt förflutna, men också från en del av min snara framtid...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar