Under den senaste veckan har tankarna ännu en gång riktats inåt mot det pulserande hjärtat som finns innanför bröstkorgen och sökandet efter de där stadiga fötterna man ska stå på. De som ska hjälpa en att ta de där stora kliven framåt och stundtals även få en att stanna upp och se sig omkring.
Under de senaste dagarna har jag stött på fantastiska citat som fått mig att både fundera och förstå min egen strävan. John Lennon sa en gång att ens viktigaste uppgiften i livet och den finaste gåvan man kan ge sig själv är att vara lycklig. Paulo Coelho sa att man ska se till att göra det man vill med livet innan det är försent, medan Audrey Hepburn sa att de vackraste människorna på denna jord är de som är lyckliga . I dessa visdomsord ligger det en sanning anser jag att det ligger en sanning och de är nog också grunden till att dö lycklig - att vara tillfreds med sin vardag och älska sig själv och livet. Den dömande sidan har varit väldigt påtaglig på sistone. Den har funnits där som en tomte på min axel och analyserat, värderat och tolkat olika situationer, samtal och intryck. Den har fått mig att finna en fast punkt för mitt eget tyckande, men också haft negativa konsekvenser genom att begränsa min räckvidd till andra.
Under hösten har samtalen med vänner kretsat kring framtiden, livsstil och identifikation och sökande efter sig själv. Den har fått mig att förstå vad jag vill ha och inte vill ha, men också hur viktigt det är att respektera att alla andra inte har samma målsättningar. Men framför alt har det lärt mig att inte döma mig själv för att inte ha samma målsättningar och prioriteringa som min vänner. Kluvenheten att kombinera dessa två element - det gamla och det nya har stundtals varit ohanterlig och skapat mycket frustration. Det har funnit sett behov att kontrollera en situation som inte går att kontrollera. Stuntals är det så lätt att fokusera framåt att sätta nuet på någon slags paus och bara se till allt man vill ägna tid åt, istället för att leva för stunden och skapa förutsättningarna för en lycklig framtid. Vad spelar framtiden för roll om man inte lever i nuet? Ingen framtid skapas utan nuet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar