Ingenting skapar sig självt.

Under den senaste veckan har tankarna ännu en gång riktats inåt mot det pulserande hjärtat som finns innanför bröstkorgen och sökandet efter de där stadiga fötterna man ska stå på. De som ska hjälpa en att ta de där stora kliven framåt och stundtals även få en att stanna upp och se sig omkring.

Under de senaste dagarna har jag stött på fantastiska citat som fått mig att både fundera och förstå min egen strävan. John Lennon sa en gång att ens viktigaste uppgiften i livet och den finaste gåvan man kan ge sig själv är att vara lycklig. Paulo Coelho sa att man ska se till att göra det man vill med livet innan det är försent, medan Audrey Hepburn sa att de vackraste människorna på denna jord är de som är lyckliga . I dessa visdomsord ligger det en sanning anser jag att det ligger en sanning och de är nog också grunden till att dö lycklig - att vara tillfreds med sin vardag och älska sig själv och livet. Den dömande sidan har varit väldigt påtaglig på sistone. Den har funnits där som en tomte på min axel och analyserat, värderat och tolkat olika situationer, samtal och intryck. Den har fått mig att finna en fast punkt för mitt eget tyckande, men också haft negativa konsekvenser genom att begränsa min räckvidd till andra. 
Under hösten har samtalen med vänner kretsat kring framtiden, livsstil och identifikation och sökande efter sig själv. Den har fått mig att förstå vad jag vill ha och inte vill ha, men också hur viktigt det är att respektera att alla andra inte har samma målsättningar. Men framför alt har det lärt mig att inte döma mig själv för att inte ha samma målsättningar och prioriteringa som min vänner. Kluvenheten att kombinera dessa två element - det gamla och det nya har stundtals varit ohanterlig och skapat mycket frustration. Det har funnit sett behov att kontrollera en situation som inte går att kontrollera. Stuntals är det så lätt att fokusera framåt att sätta nuet på någon slags paus och bara se till allt man vill ägna tid åt, istället för att leva för stunden och skapa förutsättningarna för en lycklig framtid. Vad spelar framtiden för roll om man inte lever i nuet? Ingen framtid skapas utan nuet.

Put it behind you!

Det var en tre timmars tågresa som väntade. Tre timmar då min hjärna skulle gå igenom varenda minut av den senaste veckan. Alla känslor, beröring och tankar som väckts, känts och kretsat. För första gången på länge kunde jag beskriva veckan som en blandning mellan himmel och helvete.. Hur jag från att ha känt mig levande och vaken i nästa stund känt förvirring och utmattning. Jag visste att det var en viktig fas som jag behövde gå igenom för att kunna fortsätta. För att kunna ta nästa kliv i rätt riktning.

Inom loppet av en vecka hade jag drivits in i en virvelvind så stark att jag bara efter några sekunder hade blivit yr och i nästa ögonblick känt mig illamående och den bittra smaken i munnen. Samtidigt som det funnits en längtan efter mer livsnjutning och en strävan efter att lyssna till sitt hjärta, kunde jag inte låta bli att tortera mig själv. Trots varningsklockornas gälla skri i mitt huvud, ett ljud som nästan var öronbedövande hade jag svårt att lyssna till dess ljud. Det fanns ett begär att käna hur hans läppar pressades mot mina. Hur hans händer kramade kring min kropp och drog mig tätt intill sig. Det var tanken av att jag inte borde - att det var förbjudet som fick mig att sukta. Vetskapen om att det inte fick hända av principiella skäl.
Även om jag mot alla odds lyckades stå emot frestelsen den här gången - visste jag att detta inte var slutet. Det skulle antagligen hända och det skulle stå oss båda dyrt. Både socialt och emotionellt... Så snart jag insett det sköt jag bort tanken. Jag visste knappt själv vad jag ville eller vad mina avsikter var. Kluvenheten drev mig till vansinne och mitt inte förträngde det automatiskt.
Det var ett senare problem, manade jag mig själv. För just nu förde tåget mig bort från mitt förflutna, men också från en del av min snara framtid...

London i Ipone

See you soon!

Efter fyra helt obeskrivliga dagar i London är jag nu tillbaka på svensk mark igen. Sista dagen tillbringade jag inne i City där jag strosade runt i det underbara höstvädret. Jag måste medge att det var riktigt härligt att få vara själv och till min nyinlagda musik på ipoden dansade jag runt på londonsgator medan jag sprang in och ut i affärer. Det blev även cream tea till lunch och på kvällen var det dags att besöka en av de grekiska restaurangerna som jag bara älskar!

Allt jag kan säga för att sammanfatta resan är att jag redan längtar tillbaka så det lär inte dröja särskilt länge förrän jag är tillbaka igen!

<3

London

Jag kan inte direkt påstå att mina senaste inlägg är några mästerverk språkligt, men jag får helt enkelt skylla på att mixandet av engelska och svenska försämrar mitt ordförråd. Plus det så har jag inte haft särskilt mycket tid att skriva. Men eftersom jag har tio minuters ledigt istället för fem, så kanske jag kan producera fram något lite bättre.. We'll see.

De senaste två dagarna har varit underbara och jag tror att den här resan kom väldigt behövligt. Det var en pina de sista dagarna innan jag åkte. Tröttheten och bitterheten blev allt mer påtaglig dagarna innan jag åkte, vilket fick mig att inse att resan kom väldigt lägligt. Jag sa till mig själv att det skulle bli en kulturresao ch det löftet hr änså länge uppfyllts.

När jag kom tillbaka till V&A för första gången på ett och ett halv år, var jag minst sagt chockad. Sist jag var där var halva museet under renovering. Många av de permenta utställningsrummen var stängda, vilket då gjorde mig relativt besviken. Men renovering var minst sagt lyckad. Sortimentet var utökat till det dubbla och utställningsrummen var fräscha, nyrenoverade men de följde fortfarande den ursprungliga interiör som exteriörstilen.
Satsningen som nu gjorts var dels riktat till besökarna men också att följa deras ursprungliga budskap - att vara ett konstföremål och design museum. Den idéen uppfyller de verkligen nu, samtidigt som de vill demonstera arbetet bakom det vi ser. Nu uppmärksammas även arbetssättet på museet och de tekniker son används för att fastställa datum, som epok och vem som skapat föremålet. Deras lärande budskap är riktigt bra och sättet de gjort det på anser jag personligen är det är viktigt också. Intressant och lärorikt. Jag har aldrig sett detta tidigare - nytänkande.
Däremot han jag knappt gå igenom mer än en tredje del av deras sortiment. Det var så mycket saker som jag inte hade sätt - så mycket nya intryck att jag knappt vet hur jag ska beskriva det. Det var fantastiskt och jag känner att jag skulle behöva fleradagar att gå igenom det. Både de som jag redan sätt men också det nya. Av någon anledning kändes det som att jag besökte museet för första gången  och som den konstvetare och designälskare som jag är, var det som en riktig julklapp. Jag blev barn på nytt och gick där med stora ögon, fylld med nyfikenhet, exaltering och spänning. Oh, my! Något som jag inte heller sett tidigare och tillbringade säkert en halvtimme - timme till var deras bookshop. Den innehöll så mycket tilltalande böcker att jag kom på mig själv att önska att jag hade en stor resväska och obegränsat med pengar som gjorde att jag kunde köpa allt jag var intresserad av. De hade en stor fashion avdelning med böcker, det var både biografier, som fashion illustration, memoarer och böcker om tillvägagångssätt inom mode och fashion photography! Restaureringen av V&A var riktigt bra och utbudet var verkligen över förväntan.
It was amazing! Extrordinary! I can really recommend it to anyone who's intrested.
Dock ska jag försöka dra mig tillbaka dit på fredag, för jag måste se the Hollywood Costume and the Ball Gown exhibition. Men det blir på fredag när jag har hela dagen för mig själv.

Idag besökte vi Summerset House. Det var som jag skrev tidigare idag, första gången jag var där och det förvånar mig att jag inte varit där tidigare. Jag hade hoppats på att kunna se Valentino utställningen som har premiär nästa vecka. Men innan det är jag redan hemma. Det känns jättesorgligt. Däremot resulterar det istället i att jag måste boka in ett ytterligare besök relativt snart.
Intresset för Interior design och fashion desgin har blivit större under de senaste sex månaderna - på en helt annan nivå än tidigare och som jag säkerligen skrivit tidigare har jag hittar min nisch.
Paul Benney - helt fantastiskt! Jag vill verkligen ge honom credit och uppmärksamma honom lite. Denna konstnär vars Night Paintings utställning grep verkligen tag i mig. Den gjorde verkligen ett intryck och den kändes nyskapande men också tillgänglig för en större publik. Det var länge sedan jag såg en konstnär som jag personligen kunde relatera till eller känna att jag skulle kunna ha på mina väggar, men nu har jag hittat honom.

Efter tripen på Summerset House åt vi lunch på en underbar restuarang i Soho. Den är relativt okänd - men fantastisk mat! På samma sätt som Carin tyckte även Maja om maten, vilket gladde mig. Sedan blev det mer museum och vi såg en tillfällig Photography Exhibition: Taylor Wessing Photografic Portrait Prize 12. Den var helt okej - vissa porträtt var outstanding medan andra inte berörda mig så mycket. Sedan blev det en rutin tur på National Gallery för att se vad som hängde uppe nu. För de som känner mig är det ett museum som jag kan gå  på i timmar, på samma sätt som V&A. Att knyta nuet till det förgångna - en installation av historiebruket och Maria Rymans tankar kring att ta det förflutna till samtiden och samtiden till det förflutna har verkligen använts i museet nu. Bland de gamla tavlorna fanns ett fler tar nutida fotografier utplacerade. Väldigt intressant installation. Idag besökte vi även ett nytt café, Yamaa. Jag hade aldrig varit där tidigare och det kändes oerhört brittiskt och lite retro. Det var mycket design och konststudenter som satt där och pluggade med en stor kopp te bredvid sig. Jag gillade det mycket - det var ett riktigt te café.

I morgon blir det Tate Modern and Tate Britain. Jag ser verkligen framemot det! Jag har inte besökt Tate Britain och jag är väldigt sugen på Pre-raphaelitutställningen på Modern. Annars kan jag tro att det blir en relativt lugn dag i morgon..

Jag trivs så oerhört bra i London. Det är en obeskrivlig känsla att vara här. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det  - men det är något speciellt med den här staden. På väg hem till Maja idag, kom jag på mig själv att känna ett viss vemod över att jag kommer att behöva åka hem om några dagar. Tiden är för knapp och det är så mycket kvar som jag vill göra under dena resan som jag inte hinner med. Jag hade behövt en vecka till.

Nu är det dags att sova..

Godnatt!

Summerset House

När jag vaknade i morse var det kallt i M. sovrum. Av någon anledning  fick jag privilegiet att ta hennes och hennes killes sovrum, medan de sov i vardagsrummet efter som K. började jobba tidigt. Jag kan inte direkt klaga på deras gästvänlighet även om jag kände mig lite som en tyrann men de insisterade så. Jag accepterade erbjudadet. För första gången sedan 2010 fick jag uppleva den Engelska vintern. Regnet har smattrat hårt mot asfalten hela dagen och oturligt nog lyckades vi glömma paraplyet hemma.
Av någon anledning har jag aldrig besökt Summerset House, vilket jag nu i efterhand inte kan förstå så det blev en ny London upplevelse för mig. Det var Tim Walker och Paul Benney utställningarna som lockade oss dit.

Jag hade aldrig hört talas om Paul Benney innan jag såg hans målningar idag, men det fick mig att tänka på den modern tolkning av nationalromantiken. Motiven var på något sätt melankoliska och det fanns någon slags dysterhet över dem. Men det kanske inte var så konstigt med tanke på att den kallades för Night Paintings. Målningarna var utplacerade i någon slags källarmiljö i tegel. Väldigt annorlunda utställningshall och häftigt om inte annat. Redan när man kom in på Summerset, på bakingången började utställningen och man hade öppnat upp något som såg ut som en fängelsecell där man placerat in en målning i varje cell liknande utrymme. Dessa celler fanns på vägen till en större utställninghall i tegel som också innehöll massa celler. Miljön gjorde nog målningarna rättvisa och jag kan verkligen rekommendera utställningen.

Tim Walker utställningen var också bra. Men den var inte alls lika gripande som Paul Benney. Däremot måste jag ändå säga att det var riktigt bra. Tim Walker är ju en känd fotograf vars bilder synts i alla de stora fashion magazine under det senaste årtioendet. Däremot var det intressant att få se hans fotografier samlade på ett och samma ställe.


Nu måste jag avsluta detta väldigt hastigt. Måste springa till bion.

Ciao!

V&A

Då var man tillbaka då i den engelska huvudstaden och jag kan inte säga annat än att det är en obeskrivlig känsla. Tanken på att jag faktiskt inte varit här sedan april 2011 får mig nästan att rodna. Men nu är jag här igen och dagen har använts på bästa sätt. Större delen av dagen har tillbringats på Victoria and Albert Museum, vilket var den bästa början jag kunde önska mig. Sedan jag besökte museet sist hade de utökat hela museet med nya lokaler, nyrenovering och massor av nya konstföremål! När jag insåg att jag knappt hunnit en tredje del av museet på två timmar, insåg jag hur nytt alltid kändes för mig. Det var som att upptäcka museet för första gången och jag hann inte göra allting som jag hoppats på. Jag hann bara med en av de tillfälliga utställningarna "The light from the middle east" och halva den engelska konstsamlingen på fyra timmar. Det känns helt sjukt och det värsta var att jag inte hann gå igenom allt lika grundligt som jag brukar göra. Därför inser jag nu att jag måste försöka ta mig dit igen innan jag åker eftersom jag vill hinna gå på Ballgowns och Hollywood fashion utställning. Jag finner fortfarande knappt ord. Jag är chockad och förhoppningsvis har jag samlat mig så mycket i morgon att jag kan berätta mer om det då. Man har verkligen gjort V&A som ett läromedel för unga som vuxna, kunniga som okunniga inom konstföremål. Det var något som verkligen imponerade mig.

The light from the middle east var en oerhört intresaant utställning. Det var länge sedan någonting grep tag i mig så mycket. Här hade man speglat mellanöster från ett religiöst, politiskt och genusperspektiv genom fotografier och fotografiska manipulationer.

Något som också fascinerade mig och tog all min uppmärksamhet för en halvtimmes tid, innan jag tvingade mig själv att gå därifrån var deras nya bookshop som går att beskrivas som ett himmelrike. Det var fokuserat på Design och mode. Deras rum med Fashion böcker tog mig med storm, lika så deras design hyllor. Det känns helt sjukt att jag inte har något illa att säga, men det var så underbart att komma tillbaka! Oh my. Deras renovering var verkligen över förväntningarna.

Deras arkitektutställning var också riktigt bra. De hade gjort många miniatyrer och nästan som dockhus av diverse byggnader. Det var rätt fantastiskt att man kunde titta in i dem.

Nej, nu ska jag avsluta det här. Känner att tröttheten gör att jag svamlar.

I morgon blir det gallerier och Summerset House. Ser framemot det. :)

Ciao från London

http://www.vam.ac.uk/

Mitt andra hem!

Det är något speciellt med flygplatser. Atmosfären som är fylld med spänning och äventyr, glada och exalterade människor som är på väg mot sin nästa resa. Kanske är den fylld med avkoppling och relax, kanske shopping, kanske är det en affärsresa... Det är ett speciellt tryck i luften. Något som knappt går att beskriva.

Just nu sitter jag på terminal 5 på Arlanda. Klockan är inte mer än sex på morgonen och om en timme går mitt plan till London. Det ska bli underbart att komma tillbaka till denna helt fantastiska stad som tog mig med storm. Det var kärlek vid första ögonkastet och vi blev störtförälskade från första stund. Efter ett och ett halv års uppehåll är det mycket planerat och det kommer bli en äkta kulturresa fylld med, museum, galleri, god mat och dryck och långa promenader. Sedan ska jag faktislt träffa Maja med så det ska bli underbart att gå träffa henne igen. Idag blir det knightbridge och V&A. Sitt jag var på v&a höll de på att renovera, och förhoppningsvis är väl det mesta färdigt nu. Jag ser fram emot deras temporary exhibition. Med filmdräkter. Förutom det så ska jag ta en sväng kring Hyde Park och Green Park om det inte regnar, eftersom jag ska upp till New Bond Street när jag ändå är i närheten. Känner mig som ett barn på julafton, alltför exalterad för att kunna bärga mig.

LONDON CALLING!