Den senaste timmen har jag ägnat åt att skriva dagbok och bara helhjärtat skrivit ner alla mina tankar, ord efter ord. Rad efter rad. Rett ut alla tankar som har kolliderat i hjärnan och som har skapat blockeringar för det klara tänkandet.
Många gånger, nästan alltid, glömmer man bort att ta vara alla dessa fantastiska stunder. Underbara stunder som livet faktiskt ger oss. Det är inte bara det att vi faktiskt vägrar se världen med klara ögon, vi ser oftast inte världen alls, rent omedveten. Vi har alltid något problem som tar överhanden. Kanske är det något på jobbet som är jobbigt, eller krånglar kärleken nu igen... Eller kanske är det ekonomin som inte alls går ihop eller kanske skulle man inte tryckt i sig den där sista biten av chokladtårtan innan man gick och lade sig. Ständigt klagar vi över våra liv och jag kan inte säga att jag är annorlunda. Ingen ängel eller helgon här inte. Vi ältar ständigt problem och det lustigaste är att vi alltid lyckas finna något fel i våra liv. Ständigt är det felen vi ser. Det stora samtalsämnet som vi har med våra vänner. Om vi inte själva har problem är det alltid någon annan som har. Det är ytterst sällan så att vi pratar om de underbara stunderna, om det inte är något speciellt som har hänt. Kanske är vi fått löneförhöjning eller att vi dejtar killen som vi träffade förra veckan, eller kanske den där efterlängtade semestern. Men vardagslyxen då? Är inte den minst lika värdefull? De stunderna då vi verkligen unnar oss riktigt god mat, kanske har den där underbara kvällen tillsammans med bästa vännen, eller då vi bara satt på ett café med en stor kopp med rykande te och tittade på alla människor som gick förbi. Men kanske är inte det lika intressant att lyssna på? Jag har inget svar på det. Egentligen,varför skulle det inte vara det? I annat fall kanske lite mer rofyllt! Vi borde unna oss lite mer vardagslyx och tid att rensa tankarna. Vi har alla vårt sätt att uttrycka oss på. Kanske är det som för mig, att skriva av mig eller spela piano. För andra kan det vara att se på film, spela dator, måla, läsa.
Det är klart att har vi problem så ska vi självklart prata om dem, om vi behöver. Det är ett mänskligt behov att prata av sig. Men kanske borde vi nte lägga ner all vår tankeverksamhet på det som inte fungerar. Eller som jag själv är duktig på, analysera allt som är fel, vrida och vända på det och undra varför det är på ett visst sätt. Söka efter ett svar tills vi hittar något som kanske borde stämma in. Ett alternativ. För sanningen att säga, det finns inte svar på allt. Alla kapitel har inte ett nyanserat slut. Vissa slut är väldigt drastiska. Det finns inga direkta svar. Det bara är så. Livet har inte svar på allt. Andra stunder vägrar vi se det rätta svaret som ett alternativ, på grund av att vi vägrar låta det vara ett svar. Kanske är det för smärtsamt, eller för omöjligt... Vad vet jag. Men alltid accepterar vi inte svaret på en gåta. Det bara är så.
Livet är så mycket mer än problem. Det finns så mycket värdefullt som vi kanske istället borde lägga ner energi på och bry oss om. Livet är inte grått, vitt eller svart. Det är fyllt med nyanser, färger och former. Det är fyllt med glädjefyllda minnen, tid som vi spenderat med våra vänner, sådana där underbara minnen som vi inser flera år senare att vi upplevt, men vi inte såg då. När vi var mitt i dem. Det är under de dåliga perioderna som vi inser hur mycket bra stunder vi upplevt. Men istället för att ta in njutningen av detta glädjefyllda minnen och fyllas med ny energi att skapa nya fantastiska minnen, sitter vi bittra där framför TV:n och fortfarande klagar på att de fantastiska händelserna inte kommer när vi knäpper med fingrarna. Ingenting serveas på silverfat! Saker händer inte av sig själv! Livet är inte heller enfärgat, utan det är fyllt med massor av färger och det gäller att se de stunderna. Även de som kanske inte är så stora.
Varje ögonblick kan vi lära oss något av! Vi kan suga in alla de energier som livet ger, andas in doften från sommarluften. Alla de dåliga stunderna, har någonting att lära oss. Alla de problem vi får, sätter sina spår i själen. Ständigt påverkas vi av omvärlden, alla beslut vi gör har sina konsekvenser. Allt gott har något ont med sig. Allt du gör, varje beslut du tar, påverkar din omvärld. Vare sig om det är att du tog den sista mjölken på ICA eller om du spenderade dina pengar på en tröja.
Stundtals önskar jag att alla kunde se livet för vad det verkligen är;
En väg vi ständigt går, stigar som uppenbarar sig framför oss. Vägskäl där vi tvingas välja vilken väg vi tror är bäst. Stenar, våta rötter och gropar eller mjukt gräs eller sand som formar sig efter fotsulorna.
Ibland måste vi vända tillbaka, andra stunder måste vi fortsätta framåt. Ibland måste vi ha framförhållning, tänka lite längre fram, andra gånger är det just det som förstör allt för oss.
Livet är en oförutsägbar väg, men den måste vandras om vi vill fortsätta känna oss levande.
Jag är inte kristen, eller muslim eller tillhör någon annan världsreligion. Allt jag är, är mig själv. En tjej, med egna tankar, egna värderingar och jag lever efter mig själv och för mig egenskull.
Du spelar huvudrollen i din egen livshistoria, ingen annan.
Lev dagen som det vore din sista, för du vet inte vad som kan hända i morgon!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar