Det första jag tänkte på när jag gick igenom matsalen för att plocka upp henne, där hon satt med sina klasskompisar, var att det kändes som en evighet sedan man tog studenten. Fast det är ju trots allt bara ett år sedan. Men, vad det här året har gått fort, det har ju bara svept förbi.
När vi sedan kommit till restaurangen, beställt, satt oss ner och tagit för oss av pizzasalladen, började hon berätta om sin vistelse i Belgien där hon varit drygt en månad.
Att höra henne berätta om det och förklara saker som hänt och hur det hade varit, var inte bara intressant, utan också väldigt givande.
Ju mer hon berättade om sin resa desto mer förstod jag hur mycket resan har påverkat henne. Hon har under en månadstid arbetat som AuPair som våra grannar som har ett sommarställe i Sverige och det märktes så väl att hon har fått ett nytt perspektiv på livet.
Något som är faschinerande med resor är att man lär inte bara känna en stad när man reser (framför allt om man reser ensam, utan någon familj eller vän), man lär också känna sig själv på ett helt nytt sätt.
De senaste resorna jag har gjort har gett mig mycket och jag har lärt känna mig själv på ett helt annat plan än tidigare.
St.Paul Cathedral, London. Min andra London resa och framför att min Thailand vistelse, är de två resor som har påverkat mig mest. Att få se Thailand var otroligt inspirerande för mig. Under den resan som varade i tre veckor, arbetade jag i norra Thailand på en skolaå för fattiga barn eller som under olika omständigheter inte hade råd med kommunalskolgång. Deras skolavgift betalades av staten och gav skolungdomarna en andra chans till att lära sig saker och ta del av världen på samma sätt som alla andra, trots sina ekonomika svårigheter. Medan jag arbetade på skolan insåg jag hur jävla lyckligt lottade vi svenskar är och hur bortskämda vi är med allting. Vi klagar så mycket för så lite. Ibland ifrågasätter jag pengarnas egentliga betydelse. Vi är beroende av dem, vi behöver dem. Men det mesta handlar ju om materiella ting, förutom då mat och husrum. För egentligen blir vi defintivt inte lyckligare av pengar, det är snarare ett stress moment i dagens västerländska samhälle. Jag säger absolut inte att jag skulle klara mig utan pengar, för det skulle jag inte om jag inte blev tvingad till det. Jag är inte mer omänsklig än någon annan. Jag är snarare precis lika mänsklig och jag tänker inte sticka under stolen med att i den kulturen vi lever i nu är pengar en nödvändighet och ett måste. Men däremot tror jag att det går att klara sig ändå, om vi kommer i den situationen att vi inte har något val.
Barnen som jag undervisade i Engelska var så otroligt levnadsglada och så positiva. De hade massor av drömmar, mål och tankar med hur de ville ha sin framtid. De såg det ljusa i tillvaron på ett helt annat sätt än vad jag tidigare sett. (förutom barnen på dagvården när jag skulle få min Maptera behandling.)
*-*
När Lilla Syss, berättade om hur hon och den lilla flickan i familjen haft en speciell kontakt och att de förstod varandra trots att de pratade två helt olika språk, är faschinerande. Hon berättade också vad hon fått lära sig om kommunikation och att för ett litet barn har inte språket speciellt stora olikheter utan de förstår ändå på ett eller annat sätt.
Hon berättade också att hon kommit över tröskeln att känna att det mesta går. Hon berättade att Aupair jobbet hade gett henne mycket, och att det självklart hade varit jobbigt stundtals och man hade inte riktigt haft energin, men att för henne hade det bara blivit bättre och bättre och hon hade inte, efter ett tag, sett lika mycket hinder och komplikationer med tillvaron. Hon hade testat mycket mat som hon aldrig förr ätit och försökt ta del av deras kultur i den mån hon kände att det gjorde henne gott.
Att lyssna på hennes historia var så otroligt intressant och otroligt underbart! Jag hade gärna hört mer, men det fanns inte så mycket tid till det tyvärr. =/
Får bli nästa gång vi ses!
Puss
Tina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar