Möjligheterna

Det var med hjälp av nyckeln som jag lyckades hitta svaren, som jag under de senaste dagarna sökt efter. Den öppnade dörrar som förde med sig en ny medvetenhet om livet och tankarna kring jaget. Vart jag stod och hur jag förhöll mig till det här.
Runt om mig fanns många åsikter och mycket tyckande. Det fanns en osande bitterhet som efterlämnade en konstig smak på tungan. En smak jag inte tyckte det minsta om. Den sträva känslan som jag kände i gommen var obehaglig och spred en frustration inom mig. Något som jag under de senaste 48 timmarna hade försökt bli av med.

Vad som gjorde mig mest irriterad var att alla försökte berätta för mig vad som var bäst. Hur jag skulle handla och vad jag skulle förhålla mig till. Tjugotre år gammal och oförmögen att handla själv? - Nej, skulle inte tro det. Jag var inte oförmögen att fatta beslut. Inte heller vad jag oförmögen att skapa mina egna möjligheter. Trots att jag såg världen med nyfikna och klara ögon, fanns överlevarinstinkten med mig. En instinkt som under de senaste tio åren hade fått mig att fatta rätt beslut. Som fått mig att lyssna till mitt hjärta och under de senaste månaderna hjälpt mig se möjligheterna till att skapa nya vägar och banor.
Under de senaste dagarna har jag insett hur viktigt det är att tro på sig själv, att kämpa för det man vill och aldrig ge sig. Jag har lärt mig hur viktigt det är att ta vara på alla möjligheter och våga satsa. Hur omöjligt det än må verka ibland. Hur jobbigt det än kan kännas eller låta. Det är bara att köra! Det är vägen till målet som är den viktiga, inte själva målet. Vad vi får ut av upplevelsen är det vi kommer att minnas inte resultatet och det tåls att komma ihåg.