Möjligheterna

Det var med hjälp av nyckeln som jag lyckades hitta svaren, som jag under de senaste dagarna sökt efter. Den öppnade dörrar som förde med sig en ny medvetenhet om livet och tankarna kring jaget. Vart jag stod och hur jag förhöll mig till det här.
Runt om mig fanns många åsikter och mycket tyckande. Det fanns en osande bitterhet som efterlämnade en konstig smak på tungan. En smak jag inte tyckte det minsta om. Den sträva känslan som jag kände i gommen var obehaglig och spred en frustration inom mig. Något som jag under de senaste 48 timmarna hade försökt bli av med.

Vad som gjorde mig mest irriterad var att alla försökte berätta för mig vad som var bäst. Hur jag skulle handla och vad jag skulle förhålla mig till. Tjugotre år gammal och oförmögen att handla själv? - Nej, skulle inte tro det. Jag var inte oförmögen att fatta beslut. Inte heller vad jag oförmögen att skapa mina egna möjligheter. Trots att jag såg världen med nyfikna och klara ögon, fanns överlevarinstinkten med mig. En instinkt som under de senaste tio åren hade fått mig att fatta rätt beslut. Som fått mig att lyssna till mitt hjärta och under de senaste månaderna hjälpt mig se möjligheterna till att skapa nya vägar och banor.
Under de senaste dagarna har jag insett hur viktigt det är att tro på sig själv, att kämpa för det man vill och aldrig ge sig. Jag har lärt mig hur viktigt det är att ta vara på alla möjligheter och våga satsa. Hur omöjligt det än må verka ibland. Hur jobbigt det än kan kännas eller låta. Det är bara att köra! Det är vägen till målet som är den viktiga, inte själva målet. Vad vi får ut av upplevelsen är det vi kommer att minnas inte resultatet och det tåls att komma ihåg.

När det börjar falla på plats

 Just i det ögonblicket var känslan svår att beskriva. Det var en blandning av lättja, nyfikenhet, harmoni och melankoli. Allt kändes så rätt och ju mer jag tänkte på det och började förstå vad kvinnan hade sagt, desto mer förstod jag att det var precis det här jag skulle göra. Medan kvinnan förklarat skolans upplägg, deras kursplan och vad jag hade att vänta mig, var det som de där pusselbitarna, som jag så länge letat efter, drogs till varandra som två magneter. Attraherade vid första ögonblicket, förälskade och minst sagt lyckliga. Rösten inom mig sa att det var på den skolan jag skulle gå och inget annat ställe. Det fanns inte en gnutta tvekan. Bara en otålighet över att börja mitt nästa äventyr.

Veckan har varit händelserik. Många besked att skramlat in och det känns som att allt börjar falla på plats. I och med dessa besked och alla funderingar har jag nu insett att det är mindre än ett år kvar i Studentstaden, sedan är det dags för mig att testa mina vingar och bege mig till nya destinationer. Jag skulle ljuga om påstod att jag inte såg fram emot det. För det gör jag. Det har förvisso varit helt fantastiska år i Uppsala, men det är dags att tacka för mig snart. Trots studentstadens rika utbud av studentliv så måste jag ändå säga att det börjar försvinna allt mer från min vardag. Ska jag vara ärlig är det väldigt skönt. Under de senaste månaderna har jag upplevt Uppsalas "icke-studentliv" och jag tycker om det mycket. Men det börjar snart bli dags att bege sig. Jag kan känna det.

I torsdags var jag på informationsmöte om IED och BA Interior Design. Det blev ett rätt personligt möte och jag gick betydligt mer kött på benen än vad jag förväntat mig. Utifrån det jag fått veta verkar utbildningen följa mina personliga kriterier Det är en mix av design och management, vilket är precis vad jag söker. Eftersom management börjar bli allt viktigare inom kulturbranschen så tycker jag det är utmärkt att de fokuserar på den delen också.
Förutom det träffade jag min handledare på KB på förmiddagen i torsdags och hon verkade positiv över mitt inlämnade paper.
Jag håller dessutom på att redigera min bok och beräknar att bli klar med den innan sommaren, så jag kan skicka in den igen. Den här gången känns det riktigt bra  - verkligen.

Nu är det tentaperiod igen och jag ska försöka beta av den så fort som möjligt så jag kan åka hem helgen. Vore rätt skönt att träffa mor och far och min älskade vovving lite.

Nu ska jag sova. Har en intensiv pluggdag i morgon.

Struktur och Planering

Nu väntar fyra intensiva veckor då strukturen är A och O för att mitt liv ska fungera på rätt sätt. Tanken på att mitt liv kommer att bestå av ständigt pluggande från morgon till kväll ger blandade känslor. Förvisso tycker jag att det ska bli skönt, samtidigt som jag vet att det är oerhört viktigt att allting klaffar. Efter att jag var i kontakt med studin, har jag funderat en del över hur jag ska lägga upp min planering inför ansökningarna. Även om ansökan ska in om åtta månader känner jag ändå en viss stress. Portfolion måste vara riktigt bra, mina erfarenheter måste vara relevanta och ansökningen måste vara välarbetad. Det handlar inte bara om att skicka in en ansökan, utan det måste dessutom vara en riktigt bra ansökan. Hur jag vinklar min mastersuppsats kommer också spela en viktig roll i min framtida karriär. Lika så om jag får artikeln godkänd för publicering. Hade jag fått bestämma hade jag bojkottat alla kurser och bara lagt ner tid på uppsatsen, men den tiden kommer från och med höstterminen så det är bara att vänta. Alla de bollar som jag har i luften inklusive mina lektioner i skissning, skola, artikel, minbok måste systematiskt slutföras. Dessutom ska jag skicka in min berättelse om Sofia Silwer snart och jag har inte alls kommit så långt som jag velat i redigeringen. Däremot vet jag att min korrekturläsning har gett resultat hittills och det är positivt. Min perfektionistiska sida har både positiva och negativa sidor, men jag känner på mig att den kommer att ge mig goda resultat i slutändan. Det finns inga som helst tvivel kring den saker och jag vet att jag kommer att komma dit jag vill. Ju mer jag tänker på det, desto mer inser jag hur viktigt det är att jag strukturerar upp min tillvaro under de kommande veckorna. För att hinna med allting och kunna prestera och få det resultat jag är ute efter krävs det planering och disciplin.

I morgon ska jag jobba begravningslunch så det är dags att sova.

JANUS

JANUS

Del 1  

”Det var någonstans där i mitten som jag stod.

Mellan det förflutna och framtiden tillsammans med Janus.

Janus är livets gud som visar hur tiden ständigt formar oss.

Han är sanden i timglaset vars små nätta korn visar

livets stora sanning – tiden.

Varje sandkorn symboliserar tiden som formar människan

och gör det värt att leva för varje minut, varje sekund och varje ögonblick.

Varje sandkorn som faller till timglasets botten är en del av det förflutna.

De sandkorn som ännu inte fallit är en del av vår framtid.

Det smalaste stycket på glaset är nuet som alltid är bestående, men ändå så kort.

För den tusendels sekund som sandkornet har i nuet, precis innan det faller till botten har det något att berätta.

Janus visar människan början och slutet och det är meningen att vi

Ska förstå och lära oss av allt där mittemellan.”

Utdrag från "I solens omfamning"

 

Konsten i mitt liv!

Det känns som att tiden springer förbi mig utan att jag ens inte reflektera eller tänka. Under den senaste veckan har jag varit som en robot. Inlämning efter inlämning har gjorts mekaniskt och stundtals kommer jag knappt ihåg vad jag har skrivit. Dock har jag ännu inte fått några resultat, så det återstår att se vad de säger. Idag tänker jag inte skriva filosofiskt eller en utläggning om vad livet har lärt mig. Det känns som att det blivit lite för mycket av det den senaste tiden. 

Idag tog jag kontakt med Studin för att försöka få fram mer information om skolorna som jag tänkt att söka till utomlands. Jag vet inte om jag har nämnt tidigare att jag har bestämt mig för att fortsätta vidga min kunskap i den akademiska världen efter min master, men det kommer ske internationellt. Även om jag tycker om Uppsala oerhört mycket så börjar jag ledsna. Dessutom insåg jag i somras att jag ville arbeta internationellt, antingen som inredningsarkitekt eller management inom kulturbranschen. Därför har jag lagt upp min master utifrån mina visioner och skapat förutsättningarna för att lyckas komma dit jag vill. Som jag sagt så många gånger tidigare så är skrivandet min passion - det som får mitt hjärta att slå. Det är en av mina största drivkrafter och fyller mig med harmoni och välmående. Däremot vet jag också att jag skulle gå in i en djup depression ifall jag arbetade med det 24/7 och jag skulle dessutom inte utvecklas genom att sitta på ett kontor hela dagarna, fast med mina egna tankar. Mitt intresse ligger i att skriva samhällspolitiska romaner som uppmärksammar och berättar historier som hamnat i skymundan. Ämnen som kräver medvetenhet och förståelse av olika slag. Dock måste inspirationen komma någonstans ifrån och den kommer från omgivningen och det jag upplever. Därför vill jag ha författarskapet vid sidan av oavsett vad. (Bara en liten parentes.) Hur som helst, så var jag i kontakt med Studin idag och jag ser verkligen fram emot att få söka och se vart jag kommer in någonstans. Utifrån de skolorna som de representerar finns det fyra som jag kommer att söka till. Tre i Italien och en i London. Dock har jag tittat ut betydligt fler skolor runt om i världen, både Italien, Spanien, England och USA. Hur som helst så verkar det som att jag flyttar utomlands i tre år och jag hoppas faktiskt att jag kommer in på IED eftersom deras kursplan blir en bra komplettering till mina tidigare erfarenheter. Dock måste jag arbeta fram en bra portfolio och med min helt fantastiska lärare kommer det antagligen gå jättebra. Ska jag vara ärlig är mina ritningskvalitéer bättre än väntat. Jag hade förväntat mig en betydligt längre arbetsprocess och jag kan inte säga att mitt självförtroende var på topp när jag skulle börja friska upp tekniken. Till min stora överraskning visar det sig finnas konstnärliga anlag även för skapandet av rumsliga miljöer på en högre nivå än vad jag kunnat ana. Just nu håller jag på att utveckla mina färdigheter i perspektiv och i iscensättningen av kök.

Om en månad får jag äntligen bege mig utomlands igen. Det är dags att besöka Istanbul och få nya intryck av den stad jag fortfarande inte vet vad jag tycker om. Eftersom jag åker dit 2 dagar innan vår undervisningsvecka tänkte jag passa på att fotografera en massa och utveckla den passionen som under hösten fått alltför lite uppmärksamhet.

Nu är det dags att sova!

Godnatt!