Dimman låg som en tjock vägg medan vi åkter ut till Museumet i dag. Det är något speicellt med dimma. Det är en egendomlig känsla som får mig att tänka på den där speciella tystnaden som sällan upplevs mer än de där sagolika vinderdagarna då snön täcker marken. Lika så när vi åkte hem på eftermiddagen. Dimman hade då luckrats upp som ni kan se på bilden, men låg fortfarande som en hinna över trädkronorna. Sagolikt. Drömskt!
Jag älskar dimma! Det är något speciellt med den som får en pirrande känsla och en slags harmoni att sprida sig i kroppen.
De senaste dagarna har varit underbara och kan inte säga annat än att praktiken lever upp till min förväntan. Det var länge sedan jag kände att jag hittat rätt, men jag tror faktiskt att jag gjorde rätt när jag valde min utbildning i Uppsala. Jag fattade rätt beslut och det är just detta jag ska hålla på med. (Förutom mitt skrivande självklart.) Det är en riktigt bra kombination.
Mina oskrivna blad fylls sakta men säkert och den fylld med energi, livslust och njutning. I helgen ska jag plugga, men det känns faktiskt riktigt skönt. Vill komma ytterligare en bit på min uppsats. Vill bli klar och jag vill forska mer!
Varifrån motivationen kommer har jag ingen aning om. Allt jag vet är att jag älskar det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar