Österlen!

Jag vet inte hur jag ska börja det här, men mina dagar på Österlen var helt fantastiska! De var verkligen totalt obeskrivliga må jag säga.

I måndags åkte jag för att hälsa på Ch, som jag inte träffat ordentligt sedan i juni och saknaden efter henne hade varit väldigt stor. Det är få människor som jag håller av så mycket. Det känns nästan som att Ch. är en familjemedlem och tillviss del är hon ju det. Hon tillhör ju min "sociala-krets-familj." En väldigt nära vän, ja det är vad hon är! :)

I alla fall så pratade vi oavbrutet och konstant i 12 timmar från det att jag kom tills det var dags att sova. Det är nog ett under att vi inte tappade rösten. Men det blev inte bara prat, det blev en rundvandring i Kristianstad, Åhus, Kiviksmarknad och på gården och naturen omkring där hon bodde. Österlen är väldigt vackert och jag kan råda er alla att åka dit.

Hon bodde inte heller speciellt långt från havet, så vi tog en skogspromenad ner för att känna den friska havsluften. På vägen ner fann vi massor av hallon, och jag brände mig även på tre eller fyra nässlor! Att få komma ner till havet igen var helt fantastiskt och jag har verkligen saknat det.  Saltdoften, sanden, den friska luften.

Men nu är det dags att lämna datorn och göra något vettigt!

Ciao

Jag tror på sommaren!

 Än så länge har den här sommaren varit helt fantastisk och nästintill oslagbar. Det är någonting jag bara vill poängtera. Det var varit riktig sommaridyll och det är ingenting som jag skulle byta bort för allt i världen. Svensk sommar är väldigt underbart, och det som också har varit ett plus är att det dåliga vädret faktiskt inte har spelar någon roll.
Nu är jag hemma hos mina kära föräldrar i söder igen och har tillbringat helgen tillsammans med älskade Phille och Albert! Många hjärtan och kramar till er! Jag skrattar aldrig så mycket som med er! Fan, vad roligt vi har det ihop.
I fredags tillbringade vi kvällen ute i ödebyggden hemma hos Phille, med både de enda läckerbiterna på köksbordet efter det andra. Det blev kladdkaka, chips, choklad, te och kaffe. Samt tranbärsjuice för min del och läsk för Albert. Vi spelade bluff till långt in på natten och sen var det dags för mig att köra hem innan jag blev alltför trött.

I går var jag ute på sjön med mamma, pappa och vovvingen, vilket ledde till flera timmars fiskande, och att njuta av den härliga solen och den friska luften. Kvällen tillbringade jag tillsammans med grabbarna med snack, lite öl och vin samt en massa skratt och vilda diskussioner. Sen blev det utgång, vilket jag i mitt fall kunde totalt ha skippat.
Ikväll blir det grillfest med grannarna, med både lamm, sangria och hemmagjord glass och i morgon beger jag mig till Ch. i Skåne. Ska bli underbart att ses igen! (L)

Untitled#

Gryning över Asien!

Visst kunde man undra vart felet låg, om det var någonting underliggande i det undermedvetna som fick sammanbrottet att komma. Man kunde fråga sig vad problemet var, om det var jag, omvärlden eller både och. Det fanns mycket att ifrågsätta på den punkten, men mitt i allt grubblande insåg jag att det var lönlöst. Kanske var det så att det egentliga felet var att det fantiskt inte fanns något fel. Att man sökte dramatik i den stilla vardagen och förstorade varenda liten småsak. Kanske... Kanske inte... Det är svårt att säga nu i efterhand.

Men nu i alla fall så gick jag här, längs stranden vid Västkusten och grubblade över mitt liv. Ja, det fanns en hel del att fundera över, vems liv är egentligen perfekt? Ingens skulle jag tro. Mitt var inte perfekt, men inte heller fanns det speciellt mycket att klaga över. Det kändes som alla andras. Man hade sina stunder då man undrade var i helvete man gjorde för någonting. Man ifrågasatte allt som gick att ifrågasätta och man undrade vad som var den stora meningen med livet - tja utan att finna något vettigt svar förstås..
Andra stunder älskade man sin vardag och tyckte att livet lekte och man undrade istället hur det kunde bli så här bra. Hur kunde det bli så att jag ju i denna stund satt här och älskade det jag hade och det jag gjorde? Men sen har man de stunder då livet sa varken bu eller bä, då man istället undrade vad man skulle göra med sitt liv... De stunder då man kände att man behövde en förändring. Det var just där, jag var nu. I förändringens skede, då jag kände att jag skulle bli less på min vardag ifall jag inte såg till att göra någonting nytt. Det handlade inte om att skaffa partner, eller finna en ny passion i livet. Inte heller behövde jag nya vänner eller en ny bostad. Det hade ingenting med det att göra. Varken materia eller människor. Det jag behövde var att komma iväg. Bort från allting och upptäcka nya sidor av både mig själv och av världen. Mitt liv hade stannat upp på ett ställe, på en liten yta som jag kände inte ledde mig någonstans. Det var som om jag satt på en sten som var alltför högt från marken för att jag skulle kunna hoppa ner, och alltför liten för att inte bli uttråkad av. Så nu, istället för att sitta här och vänta på att någon skulle rädda mig från att hamna i tristess, bestämde jag mig för att ta saken i egna händer och göra någonting åt det. Packa väskan och bara åka....

Oskarshamn

Det känns skönt att vara hemma hos mamma och pappa igen ute på landet. Att ytterligare en gång ligga i soffan på glasverandan i natten, med stearinljus omkring mig. Detta är en del av sommaridyllen för mig och jag älskar det. Jag älskar att vara hemma. För det andra tror jag att jag behöver det... Mest för att jag ständigt kollapsar inombords just nu. Brukar man då inte säga att vila är den bästa boten mot detta?

Men nu till det väsentliga... En annan anledning till varför jag drog mig hemåt var för att jag skulle ner till Bex, i Oskarshamn. Det var nästan en månad sedan vi skiljdes åt, hon och jag. Det var helt fantastiskt att träffa henne igen. Helt underbart! Vad jag saknat den bruden. ´
Det var underbart väder och det blev en fullspäckad dag med mycket gående i Oskarshamn, mycket ÄTANDE och njutande av solen vid havet i Gunnarsö! :) Jag fick även träffa Bex farmor och vi åkte runt på landsbygden kring Oskarshamn och sedan hem till henne. Mycket mysigt och oerhört trevligt! Så nu hoppas jag på att vi ska få ses snart igen!

Förutom detta har jag och Matilda bestämt oss för att ta en veckoweekened till Visby, för att hälsa på min moster och njuta av våra enda lediga dagar tillsammans under hela sommaren. Så om mindre än en månad är det dags igen. Fram till dess blir det att ta det lugnt, väldigt lugnt. Återhämta mig och bara vila. Inget mera jobb... Bara vila! ^^

Blackout!

Jag har fastnat - totalt! Jag förstår inte vad jag har gjort, herregud! Att en enda liten extra mening, en tilläggande tanke i min bok, som jag insåg var tvungen att vara med nu satt hela mig på pottkanten! Helvete, vad ska jag göra nu? Halvt om halvt ändras ju hela Felix och Sofias relation på grund av att jag har tänkt ett steg längre och nu vet jag inte vad jag ska göra... Jag kan inte redigera om de första 100 sidorna på grund av det?
Faaaaan, också. Jag förstår inte... Jag gör verkligen inte det... Ååååh, ibland avskyr jag mig själv.. På riktigt. Jag vill inte överarbeta den... Fuck!