Fastkedjad på min näthinna.

Aarhus, Danmark

Ordet lugn har inte funnits i mitt ordvokabulär på väldigt länge och än mindre ta sig tid åt sig själv. Den senaste tiden har inte bara varit hektiskt, den har varit mentalt påfrestande på grund av min egen dumhet att hålla 10 bollar i luften samtidgt. Ja, visst är man dum ibland och visst tappar man några av bollarna. Men det positiva är att man lär sig av mina misstag och får försöka göra det bättre nästa gång det blir mycket på gång. Det kommer dock vara en del framöver nu, enda fram till maj, men samtidigt så är det både roliga och tråkiga saker. Men... Det var inte det jag tänkte prata om just nu. Jag ska tala om vad som fastnat på min näthinna, och törsten som ännu inte släckts.

Hela situationen är svår att beskriva utan att få det att låta som att jag är galen. Jag har fått in alla kommentarer och jag vet att det jag ska göra är att gå igenom allt och sedan skicka in det. Problemet är bara att jag stannar ständigt vid avsnitt som jag inte är helt nöjd med. Jag stannar ständigt vid delar, ord som fortfarande inte är fullt utvecklade. Jag vet även att jag ligger på gränsen mellan överarbetad och perfekt. Det är en hårfin skillnad och utan de rätta och helt perfekta orden kan det bli överarbetat. Man letar, man söker efter orden som fastnat på tungan, men trots detta finns det  någonting inom mig som säger att jag tänker för mycket, att det jag sitter och stör mig på inte finns där. Det handlar bara om rädsla. Men jag vet inte det... Jag är sugen på att fortsätta. Släppa taget och börja på något nytt. Men jag känner plikt känslan. Fröken S. har fastnat på min näthinna. Hennes porträtt finns där framför mig och jag vet vad jag är skyldig mig själv och henne efter dessa år. Jag vill inget annat än att berätta hennes historia, men pressen är skyhög. Både från mig och från henne. Hon är nöjd, jag är inte helt nöjd! Dilemma... Mellan himmel och helvete? Just nu - ja! Hon är mitt lilla spöke för tillfället. Jag vet att jag måste avlsuta historien, släppa den, låta den leva sitt eget liv. Men rädslan för att den inte är tillräcklig finns där. Risken för att boken är vågad, lite radikal och utstickande är både postivt och negativt. Att positivt och negativt inte existerar, ingen hjältinna, ingen hjälte utan bara människor. Människor med två sidor... Alla goda, alla onda... Den är vågad, det vet jag. Men hur vågad får man vara?

Den eviga staden - ROM!

Vid spanska trappan - Rom!

"Ingen får en ros gratis, inte ens om man heter Tina Johansson"
citat av Rebecka!

Att upptäcka den eviga staden var en riktig upplevelse inte bara ögongodis, utan även för magen! Hade jag personligen bott i Italien hade jag säkert gått upp flera kilo, men till min stora glädje gör jag inte det. Därför behöver jag inte ens fundera på den delen!
Detta ögonblick och den fantastiska upplevelse fick jag dela med min Uppsala familj, Rebecka och Matilda. <3 Men så kul vi hade.
Det blev mycket vandrande i staden och vi hann med mycket på de ynka fyra dagarna. Dock blev det ingen utekväll eftersom vi blev alltför utmattade av all sightseeing och den italienska maten. Men det får bli nästa gång! Man kan ju inte hinna med allt. Boendet ska vi dock inte tala om och jag får helt enkelt inse sanningen, jag och Hostel drar inte jämt under en weekend resa! Kemin finns inte där mellan oss. Tina och Hostel, ääääh, det skär sig rätt regält! Rebecka och Hostel, nja inte heller en bra kombination. Matilda och Hostel = They love each other!
Tina, Hostel och  Backpacking = Kanske lite bättre. Då handlar det om att stå ut!

Vi såg alla stora sevärdigheter som gick och se, och vi klämde också in en heeeeeeeel shopping dag, och gissa vad jag kom hem med till Sverige! MASSOR AV SKOR! Italien är skoparadiset för mig! Sjunde himlen. Jag tror vi var inne i varenda skobutik vi gick förbi. Både jag och Rebecka frossade i skor och satt där med tusen par bredvid oss för att hitta de perfekta, medan Matilda hade lite otur på den fronten! Men skor blev det för min del. De är dödligt och helt gudomligt snygga! Men istället för att komma till skoparadiset, fick Matilda komma till hundkojornas paradis och här kan vi se den lilla pärlan som hon fann i en gränd på Roms gator!

Jag passade även på att ta Geniet bakom Caravaggio utställningen på Palazzo Valencia. Det var jättehäftigt! Rekommendation till de som åker till Rom fram till maj! Det är något ni borde se! Sen blev det också massa vin, och Rebecka fann en ny liten pärla bland alla vinsorter, Frigolino! Hon fann också en Romare vid Coloseum som ville mordhota henne i sin romardräkt, men den lilla flickan blev då inte rädd. Allt hon gjorde var och skratta. Ja, vi har alla lite olika förhållande till sådana saker. =)
God mat, underbart sällskap, fantastiskt vin och gudomliga skor = En fantastisk resa!

Rom är vackert! Det är en unik stad som man verkligen borde uppleva. Dock fick jag bara smaka lite på den, så det kommer att bli en till resa till den eviga staden! Fast nej, kära vänner, det går inte att mäta med London! London är fortfarande min stora kärlek. <3 Så apropå London, så kommer jag att besöka min stora kärlek, (London) om en månad! Ja, det blir jag, Carin, London och MASSA KUTLUR och drinkar! iiiiha!


London Calling!

Mörkret innan Gryningen! Time to finish!

Tagen av Jeanette Hägglund
Våren 2010

När jag såg den här bilden för någon veckor sedan kom jag och tänka på min bok och att det var dags för mig att få mina "lektörers" recensioner, och att det faktiskt är dags för mig att göra det sista. Nu efter 1 Mars.
Men för första gången känner jag verkligen att det är dags för mig att avsluta det jag en gång på började och sedan gå vidare. Det kanske verkar som jag har sagt det hundra tusen gånger och speciellt till ner som känner mig och vet hur mycket mitt skrivande betyder för mig, men ja! Den här gången känner jag ingen rädsla att lämna ifrån mig mitt verk och det är en av de viktigaste känslorna att känna när man ska lämna ifrån sig sina papper.
Men efter en fototagning, tre dagar i Rom, en nedgång och en uppgång och ytterligare ett fall, känner jag mig redo att se vad som händer! Att bli bedömd!