I was in the dark I was falling hard With an open heart I'm wide awake How did I read the stars so wrong? I'm wide awake and now it's clear to me That everything you see, ain't always what it seems I'm wide awake Yeah, I was dreaming for so long
Om jag ändå kunnat förklara känslan inombords. Lättnaden, befrielsen över att andas in den friska luften genom näsborrarna. Stundtals spelar man sinaegna spratt. Man lurar sig själv att allt är bra och att det organiserade kaoset var en del av livets prövning. Men när man sedan möter det gamla spöket öga mot öga. Vålnaden från liket som legat i garderoben, då förstår man helt plötsligt vart problemet låg. Hur kunde jag vara så dum? Innerst inne visste jag nog vart problemet låg. Vilka ärr som ännu
inte läkt och varifrån tvivlet, ångesten och nojjigheten kom.
Mardrömmarna och den ständiga vålnaden som jagat mig genom mina drömmar.
Som låtit mig vakna kallsvettig, skrikande och sorgsen. Men efter en
sommar fylld med intriger, skönlitterära böcker, en tillbaka blick i min
hemliga låda och fyra veckor i Visby så kunde jag andas den friska
doften från havet igen.
När jag fyllde år fick jag Efva Attlings Pencez de moy ring present. Jag fann den veckan innan min födelsedag, då jag vad i Visby med min kära mor. Det var kärlek vid första ögonkastet. Stormförälskad och omtumlad. Pencez de moy - tänk på mig. Så fort jag satt ringen på min högra ringfinger visste jag att den skulle bli min till varje pris. Det fanns inga tvivel, saken var självklar. När expediten berättade att Efva Attlings tanke var att man skulle ge den till någon man tyckte om, insåg jag att det inte skulle bli så i mitt fall. Ringen skulle bli en påminnelse och ett budskap som jag skulle bära med mig varenda dag - glöm aldrig bort dig själv. Förhålladet med mig själv var ett giftemål där endast döden skulle kunna skilja oss åt. Jag var den personen som alltid skulle finnas i mitt liv och spela den stora huvudrollen. En person som behövde kärlek, ständig uppskattning och omtanke. En relation som var viktig att vårda och ge allt den behövde för att känna sig tillfreds med tillvaron. I samma ögonblick lovade jag mig själv att alltid följa mitt hjärta. Att leva livet och njuta av det till varje pris. För det sista jag vill är att ligga på dödsbädden och känna att bitterhet och ångest över att jag inte följde mitt hjärta och uppfyllde mina drömmar. Att jag tog vara på livet och tog vara på den lärdom hade att ge. Att möta varje äventyr med ett öppet hjärta och med ett barns nyfikenhet.