lördag 8 oktober 2011
fredag 7 oktober 2011
Photography
 |
| Fotograf, Anette Bodén |
Hälsningar Tina
onsdag 5 oktober 2011
Grubblande
Stundtals under jag vart tiden har tagit vägen, allt har bara passerat och vad jag har gjort med tiden, vet jag inte. Ja, livet. Det är en väldigt komisk saga, en historia med alla dess sidor och spratt. Det är galet egentligen.
Jag har jobbat den senaste tiden, jag har pluggat och jag har jag vet inte vad jag har gjort mer. Kaosat och försökt finna två stadiga ben att stå på. Men med blandat resultat. Ju länge tiden går, desto mer stabilare blir jag och ju längre tiden går, desto mer upptäcker jag mig själv och vilka värderingar jag har.
Sugen börjar komma tillbaka, abstinensen och beroendet av att röra på mig. Efter mitt senaste breakdown förra veckan, kände jag direkt att jag ville lämna Uppsala för en tid, och det känner jag fortfarande. Det har inte någonting med staden att göra. Jag älskar det, men just nu passar inte studentlivet ihop med min sinnesstämning eller min livsstil just nu. Det är mycket måsten och jag vill bara fly från allt. Det är mycket problem och dramatik som jag själv inte satt mig i frivilligt. Det är helt enkelt för mycket.
När jag hörde Katja tala om Marsielles och hur hon under en hel hade bilat längs södra frankrike. Bott på vingårdar och hittat de mest gömda pärlorna. Det gjorde mig avundsjuk, och den tanken som har legat och grott i min hjärna unde de senaste dagarna. Enda sedan torsdags förra veckan, börjar nu komma tillbaka. Resa.. Resa..
Det finns så mycket att göra, och gå vidare med. Det är sjukt. Det finns så mycket som drar.. Men just under den här perioden är man fast... Stucked.
Bitterheten smakar i munnen, ja, det gör den verkligen. Men samtidigt är det viktigt att känna på dessa sättet också. Hur ska man annars kunna uppskatta sin vardag? Hur ska man annars vara beredd att förändra den?
Jag har jobbat den senaste tiden, jag har pluggat och jag har jag vet inte vad jag har gjort mer. Kaosat och försökt finna två stadiga ben att stå på. Men med blandat resultat. Ju länge tiden går, desto mer stabilare blir jag och ju längre tiden går, desto mer upptäcker jag mig själv och vilka värderingar jag har.
Sugen börjar komma tillbaka, abstinensen och beroendet av att röra på mig. Efter mitt senaste breakdown förra veckan, kände jag direkt att jag ville lämna Uppsala för en tid, och det känner jag fortfarande. Det har inte någonting med staden att göra. Jag älskar det, men just nu passar inte studentlivet ihop med min sinnesstämning eller min livsstil just nu. Det är mycket måsten och jag vill bara fly från allt. Det är mycket problem och dramatik som jag själv inte satt mig i frivilligt. Det är helt enkelt för mycket.
När jag hörde Katja tala om Marsielles och hur hon under en hel hade bilat längs södra frankrike. Bott på vingårdar och hittat de mest gömda pärlorna. Det gjorde mig avundsjuk, och den tanken som har legat och grott i min hjärna unde de senaste dagarna. Enda sedan torsdags förra veckan, börjar nu komma tillbaka. Resa.. Resa..
Det finns så mycket att göra, och gå vidare med. Det är sjukt. Det finns så mycket som drar.. Men just under den här perioden är man fast... Stucked.
Bitterheten smakar i munnen, ja, det gör den verkligen. Men samtidigt är det viktigt att känna på dessa sättet också. Hur ska man annars kunna uppskatta sin vardag? Hur ska man annars vara beredd att förändra den?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)