Det handlar om att leva!

Ett skepp är tryggast i sin hamn
Men det är inte vad ett skepp är byggt för!
- Paulo Coelho

Ett oförglömligt minne!

Att känna hur hjärtslagen pulserar mot bröstkorgen och hur lungorna rytmiskt fylls med luft och hur varje beståndsdel i kroppen är medveten om sin egen existans och i samklang med varandra arbetar systematiskt ihop. Det är en fantastisk känsla, en berusning som får oss att inse att vi faktiskt lever!

Hyde Park 2007

Självklart går det att kalla mig galen som ens nämner detta i en blogg och försöker tala om känslan att leva. Medvetenheten om livets existens. Jag vet också att det jag talar om att djupa saker och att det är inte lätta saker att ens ta in. Jag kan se hur ni skakar på huvudet och undrar om jag är berusad eller om jag har fått ytterligare ett traumatiskt besked angående min sjukdom. Men mitt svar är nej, det har jag inte. Jag är bara lycklig!
- Av vilken anledning?
Mitt svar: Behöver det finnas en anledning?


Allt jag har gjort är att fly iväg från studentstaden en helg för att hälsa på mina föräldrar och jag har varit galet förkyld och därför hunnit återhämta mig från min egen stress. Det är det enda som har hänt och just nu känner jag berusningen av att livet strömmar igenom min kropp och ständigt manar mig att fortsätta framåt! Framåt mot nästa utmaning och mot nästa äventyr. Utan den minsta fruktan eller oro!
Allting började egentligen under min fika med Ch, förra veckan då jag efter vårt flera timmars långa samtal om livets mysterium, om känslan och om alla upplevelser som påverkat oss genom åren och alla dessa fanatastiska konsekvenser och lärdomar, väckte mitt inre jag till liv igen från sin inre dvala. Då kom den sprudlande känslan som jag känt så många gånger tidigare tillbaka. Känslan som nästan kittlar i fingertopparna och får en att vilja ge sig ut på okända stigar, upptäcka nya saker och gå på nya äventyr.


Men detta inlägget handlar inte indirekt om min upptäckt, detta är snarare en uppmaning! En uppmaning att VÅGA! Har ni någonsin tänkt på alla drömmar ni haft? Hur många av dem har ni låtit falla i glömska? Hur många har ni av olika "realistiska" skäl lagt ner? Hur många gånger har ni ångrat att ni inte gjorde det ena eller det andra? Undrat varför ni inte vågade och varför ni står där ni gör i dag? Fanns det någon gång i dina tankar att allt du gjort under livet har haft sina konsekvenser och gör att du står där du är idag? Kanske har inte dina tankar någonsin gått så långt? Kanske har du aldrig behövt fundera över vad du skulle vilja göra med ditt liv? Kanske har du bara sett hinder?
Det jag vill komma fram till är att det är du! Det är bara du som sätter hinder. Det finns inga hinder? Bara de du sätter upp? Att följa vårt hjärta... Att känna hur det kroppen, hjärtat, pulserar och hur våra lungor andas in av den friska doften är en sådan fantastisk känsla. Att känna hur man lever ut och att vi gör det vi vill med vårt liv.

Time for ROME!



En gång var man yngre!


Jaha! Ännu en månad har gått och det gör mig nästan orolig att tiden går så himla fort. Det kändes som att det var i går jag började studera på Uppsala Universitet. Men nejdå! Det är snart fyra terminer sedan! Två hela år! WOW! Shit, alltså!


Min senaste månad har bestått av bokning till varmare breddgrader, plugg, förkylning och jobb! Vi får inte heller glömma bort att nämna festandet och vännerna! Ja, det är ju en del av livet! Nu, efter att ha legat däckad i sängen för min hemska förkylning, så börjar jag känna mig på uppgång igen och det är precis lagom till min första tenta i B-kursen i konst och till min efterlängtade resa till Rom, med mina Gals! Dock var det en som inte hade möjlighet att hänga med! Men som sagt, Fler resor it is! Efter bara två månader i Sverige, har jag redan abstinens och vill ut i världen igen! ^^
Men innan fredag ska tentan vara klar, jag ska även jobba! ^^


Men tills min nästa uppdatering!


Ciao!